FN-organ kräver att Djiboutisvenskar friges

Arbetsgruppen mot godtyckliga frihetsberövanden under FNs kommitté för mänskliga rättigheter riktar kritik mot både USA, Djibouti och Sverige för gripande av två svenska medborgare 2012 och kräver att de omedelbart friges.

FNs kommitté för mänskliga rättigheter är det organ som övervakar att medlemsländerna inte kränker de konventioner som antagits, bl a för skydd av mänskliga rättigheter. Dess arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden består av fem oberoende experter från olika länder. Ordförande är Mads Andenæs, professor i juridik vid Oslo universitet.

I ett utslag tidigare i år riktar detta FN-organ kritik mot både USAs och Djiboutis regeringar. Gripandet av två svenska medborgare i Djibouti 2012 var olagligt och stred mot FNs konventioner. Man kräver också att de båda svenskarna omedelbart friges.

Bakgrunden är att två svenska medborgare med somalisk bakgrund våren 2012 försökt lämna islamistisk al Shabaab i Somalia. Efter att ha hållits fängslade av gruppen i tre månader tog de sig med båt till grannlandet Djibouti i juli 2012. Där greps de av amerikansk säkerhetspersonal. De hölls frihetsberövade i över 2 månader utan rätt till sk habeas corpus d v s få veta vad man anklagas för eller träffa advokat och utsatts för tortyrliknande behandling.

När de den 21 december 2012 ställdes inför en federal domstol i New York anklagades de för att ha tillhört en av USA terroriststämplade organisationen.

Vid ett besök av amerikanska agenter i september 2012 hade de två fått beskedet att man då bara väntade på klartecken från den svenska regeringen för att kunna föra dem till USA.

Den svenska regeringens hantering av ärendet har väckt frågor som fortfarande är obesvarade. I en intervju med Sveriges Radio sa t ex utrikesminister Carl Bildt att han inte kände till dagen för utlämnandet. Hans svar ger dock intryck att regeringen kände till ATT de två skulle utlämnas. Frågan är alltså om Sverige och UD faktiskt gett sitt samtycke.

FN-arbetsgruppen riktar kritik även mot Sverige för att inte ha skyddat sina medborgares rättigheter utifrån FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Tunga jurister och ledande tidningar riktade 2013 på ledarplats också kritik mot utlämnandet.

Nu har de två suttit häktade i New York i ett och ett halvt år. Rättegång väntas först våren 2015.

Sverige har tidigare klandrats av FNs tortyrkommitté för utlämnandet av två egyptier i december 2001. Av Glenn Greenwalds nya bok ”Storebror ser dig” framgår att Sverige har en särställning inom EU som den mest lydiga hjälparen för den massiva massövervakning som sägs vara nödvändig för att hindra terrorism.

Nu är det avlyssningsmaterial som Säpo inhämtat och överlämnat till USA avgörande bevismaterial när de två hotas av livstids fängelse i ett land som folkrättsligt inte har med saken att göra. I Säpos färska årsbok sägs bl a att man arbetar för att skydda mänskliga rättigheter och Sveriges suveränitet.

Säpos insats i fallet med Djiboutisvenskarna talar ett helt annat språk. Den har bestått i att biträda USAs regering när de kränker två svenska medborgares mänskliga rättigheter och att säkra det amerikanska terroristjaktsmonopolets globala suveränitet.

För inte har det väl någon betydelse vilken hudfärg eller etnisk bakgrund dessa medborgare har? Eftersom det ändå handlar om svenska medborgare bör regeringen och de svenska partier som vill värna allas rättssäkerhet instämma i FN-organets krav på att de två omedelbart friges.

Gösta Hultén

 

Årsbok ger missvisande bild av SÄPO

Säkerhetspolisens årsböcker, där den senaste nyligen utkommit, ger en missvisande glättig bild av Säkerhetspolisens arbete. Bland annat beskrivs där att arbetet gäller skydd av Sveriges suveränitet och av mänskliga rättigheter. Vi får verkligen hoppas att det stämmer på en stor del av verksamheten, men oberoende rapportering i media visar att det finns en annan smutsig byk. Säkerhetspolisen låtsas dock som att den inte finns.

 Vissa av Säkerhetspolisens samarbetspartners, såsom i USA, är uppenbarligen inblandade i extrema kränkningar av mänskliga rättigheter och straffas i stort sett aldrig för detta, trots att det i många fall är grovt brottsliga handlingar. Några exempel av många är drönarmorden på Anwar al-Awlaki och hans son Abdulrahman al-Awlaki.

 Ett annat exempel är att Säkerhetspolisen i media uppges ha deltagit i de så kallade Egyptenavvisningarna. Hur kunde detta ske, inklusive att utländska agenter agerade på svensk mark och att ingen än i dag har straffats för myndigheternas övergrepp?

 Det så kallade ”kriget mot terrorismen” tycks inte vara över för säkerhetstjänsterna. Förra året uppgavs bland annat att två svenskar fördes i hemlighet från Djibouti till USA, baserat på utredningsmaterial från Säkerhetspolisen.

 Jag hittar ingen beskrivning från Säkerhetspolisen av vad som gått fel tidigare, hur dessa övergrepp behandlas eller om något gjorts för att det inte ska hända igen. Historien har tyvärr visat att man till och med borde upplysa om vart brottsoffer kan vända sig, om man blivit utsatt för brott av Säkerhetspolisen eller dess samarbetspartners.

Dessutom tycks Säkerhetspolisen ge en snedvriden bild av hoten mot Sverige, genom att inte nämna USA och dess samarbetsländer. Detta blir speciellt märkligt efter aktuella händelser de senaste åren, som avslöjanden av Edward Snowden och om det så kallade Flame-viruset. Misstanken sprider sig att USA har underminerat betydande delar av IT-infrastrukturen jorden runt, inklusive i Sverige. När Säkerhetspolisen, som är ansvarig för bland annat kontraspionage, inte ens nämner sådana hot kan man som medborgare inte göra annat än att undra om Säkerhetspolisen och andra svenska myndigheter går USAs ärenden.

Sven Ruin
Medlem, som har lämnat in en JO-anmälan om ovanstående