“Svårt få en rättvis jury vid terroristanklagelser i New York”

– Skuggan från 11 september 2001 ligger fortfarande över stämningen i New York. Så när någon där anklagas för terroristbrott är det mycket svårt att få fram en rättvis jury.
Det sa David Stern, advokat för Mohammed Yusuf, en av de två svenskar med somalisk bakgrund som nu suttit häktade i New York i över två år, när han i slutet av november besökte Stockholm.

Det var i november 2012 som de två svenskarna fördes från Djibouti till New York, av allt att döma efter att den svenska regeringen godkänt överförandet.

Fallet med de två svenska medborgarna är enlig David Stern unikt:
– Så vitt jag vet är det första gången som europiska medborgare förts till USA för att dömas för att ha tillhört al Shabaab i Somalia, sa David Stern.

Förutom de två svenska medborgarna överfördes samtidigt också en brittisk medborgare, men först efter att han berövats sitt brittiska medborgarskap.

Som försvarare av Mohammed ifrågasätter David Stern åtalet på två avgörande punkter:
– Mohammed visste inte att han begick ett brott i USA när han i december 2008 kom till Somalia.
– Det andra är att det inte finns någon koppling till USA i det brott han anklagas för. (Att ha gett materiellt stöd till en av USA terroriststämplad organisation)

Den ursprungliga anklagelsen att de två var på väg för att strida i Yemen har numera strukits. Själva säger de att de flytt från al Shabaab och nu ville komma tillbaka till Sverige.

Varför just dessa två tagits till USA är enligt David Stern en gåta: Han är kritisk mot att SÄPO inte gett honom tillgång till det stora avlyssningsmaterial man har försett den amerikanske åklagaren med. Det var utifrån detta material som den svenska åklagaren beslöt att lägga ner förundersökningen mot dem i Sverige. Därigenom blev det lättare för den dåvarande regeringen att låta de två tas till USA.
– Svensk säkerhetspolis har avlyssnat dem i flera år. Det vore intressant för mig att också få tillgång till detta material.
– Jag tror inte att USA kan åtala alla de tusen som stridit för al Shabaab i Somalia i rättegångar i USA.

Rättegången mot de två svenskarna är planerad till den 2 februari 2015. Men frågan är om det blir en rättegång med jury då. 97 % av alla som döms i en terroristrättegång med jury i USA döms som skyldiga. Därför väljer nästan alla att “erkänna” för att det leder till ett kortare straff.
– Mitt råd till de två svenskarna är därför att också erkänna, även om de anser sig oskyldiga. Då hålls ingen rättegång med jury. De kan då i bästa fall vara ute ur fängelset efter 6,5 år, sa David Stern. Annars riskerar de upp till livstids fängelse.

Gösta Hultén

 

FN-organ kräver att Djiboutisvenskar friges

Arbetsgruppen mot godtyckliga frihetsberövanden under FNs kommitté för mänskliga rättigheter riktar kritik mot både USA, Djibouti och Sverige för gripande av två svenska medborgare 2012 och kräver att de omedelbart friges.

FNs kommitté för mänskliga rättigheter är det organ som övervakar att medlemsländerna inte kränker de konventioner som antagits, bl a för skydd av mänskliga rättigheter. Dess arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden består av fem oberoende experter från olika länder. Ordförande är Mads Andenæs, professor i juridik vid Oslo universitet.

I ett utslag tidigare i år riktar detta FN-organ kritik mot både USAs och Djiboutis regeringar. Gripandet av två svenska medborgare i Djibouti 2012 var olagligt och stred mot FNs konventioner. Man kräver också att de båda svenskarna omedelbart friges.

Bakgrunden är att två svenska medborgare med somalisk bakgrund våren 2012 försökt lämna islamistisk al Shabaab i Somalia. Efter att ha hållits fängslade av gruppen i tre månader tog de sig med båt till grannlandet Djibouti i juli 2012. Där greps de av amerikansk säkerhetspersonal. De hölls frihetsberövade i över 2 månader utan rätt till sk habeas corpus d v s få veta vad man anklagas för eller träffa advokat och utsatts för tortyrliknande behandling.

När de den 21 december 2012 ställdes inför en federal domstol i New York anklagades de för att ha tillhört en av USA terroriststämplade organisationen.

Vid ett besök av amerikanska agenter i september 2012 hade de två fått beskedet att man då bara väntade på klartecken från den svenska regeringen för att kunna föra dem till USA.

Den svenska regeringens hantering av ärendet har väckt frågor som fortfarande är obesvarade. I en intervju med Sveriges Radio sa t ex utrikesminister Carl Bildt att han inte kände till dagen för utlämnandet. Hans svar ger dock intryck att regeringen kände till ATT de två skulle utlämnas. Frågan är alltså om Sverige och UD faktiskt gett sitt samtycke.

FN-arbetsgruppen riktar kritik även mot Sverige för att inte ha skyddat sina medborgares rättigheter utifrån FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Tunga jurister och ledande tidningar riktade 2013 på ledarplats också kritik mot utlämnandet.

Nu har de två suttit häktade i New York i ett och ett halvt år. Rättegång väntas först våren 2015.

Sverige har tidigare klandrats av FNs tortyrkommitté för utlämnandet av två egyptier i december 2001. Av Glenn Greenwalds nya bok ”Storebror ser dig” framgår att Sverige har en särställning inom EU som den mest lydiga hjälparen för den massiva massövervakning som sägs vara nödvändig för att hindra terrorism.

Nu är det avlyssningsmaterial som Säpo inhämtat och överlämnat till USA avgörande bevismaterial när de två hotas av livstids fängelse i ett land som folkrättsligt inte har med saken att göra. I Säpos färska årsbok sägs bl a att man arbetar för att skydda mänskliga rättigheter och Sveriges suveränitet.

Säpos insats i fallet med Djiboutisvenskarna talar ett helt annat språk. Den har bestått i att biträda USAs regering när de kränker två svenska medborgares mänskliga rättigheter och att säkra det amerikanska terroristjaktsmonopolets globala suveränitet.

För inte har det väl någon betydelse vilken hudfärg eller etnisk bakgrund dessa medborgare har? Eftersom det ändå handlar om svenska medborgare bör regeringen och de svenska partier som vill värna allas rättssäkerhet instämma i FN-organets krav på att de två omedelbart friges.

Gösta Hultén

 

Årsbok ger missvisande bild av SÄPO

Säkerhetspolisens årsböcker, där den senaste nyligen utkommit, ger en missvisande glättig bild av Säkerhetspolisens arbete. Bland annat beskrivs där att arbetet gäller skydd av Sveriges suveränitet och av mänskliga rättigheter. Vi får verkligen hoppas att det stämmer på en stor del av verksamheten, men oberoende rapportering i media visar att det finns en annan smutsig byk. Säkerhetspolisen låtsas dock som att den inte finns.

 Vissa av Säkerhetspolisens samarbetspartners, såsom i USA, är uppenbarligen inblandade i extrema kränkningar av mänskliga rättigheter och straffas i stort sett aldrig för detta, trots att det i många fall är grovt brottsliga handlingar. Några exempel av många är drönarmorden på Anwar al-Awlaki och hans son Abdulrahman al-Awlaki.

 Ett annat exempel är att Säkerhetspolisen i media uppges ha deltagit i de så kallade Egyptenavvisningarna. Hur kunde detta ske, inklusive att utländska agenter agerade på svensk mark och att ingen än i dag har straffats för myndigheternas övergrepp?

 Det så kallade “kriget mot terrorismen” tycks inte vara över för säkerhetstjänsterna. Förra året uppgavs bland annat att två svenskar fördes i hemlighet från Djibouti till USA, baserat på utredningsmaterial från Säkerhetspolisen.

 Jag hittar ingen beskrivning från Säkerhetspolisen av vad som gått fel tidigare, hur dessa övergrepp behandlas eller om något gjorts för att det inte ska hända igen. Historien har tyvärr visat att man till och med borde upplysa om vart brottsoffer kan vända sig, om man blivit utsatt för brott av Säkerhetspolisen eller dess samarbetspartners.

Dessutom tycks Säkerhetspolisen ge en snedvriden bild av hoten mot Sverige, genom att inte nämna USA och dess samarbetsländer. Detta blir speciellt märkligt efter aktuella händelser de senaste åren, som avslöjanden av Edward Snowden och om det så kallade Flame-viruset. Misstanken sprider sig att USA har underminerat betydande delar av IT-infrastrukturen jorden runt, inklusive i Sverige. När Säkerhetspolisen, som är ansvarig för bland annat kontraspionage, inte ens nämner sådana hot kan man som medborgare inte göra annat än att undra om Säkerhetspolisen och andra svenska myndigheter går USAs ärenden.

Sven Ruin
Medlem, som har lämnat in en JO-anmälan om ovanstående

Efter Obamabesöket

Obamabesöket var inget vi i Charta 2008 önskade oss eller hade så stora förhoppningar på.

Vårt väldigt lyckade möte i lördags pekade på de frågor vi vill ställa i fokus: Guantanamo, drönarna och massavlyssningen.

Nu kan också alla som inte kunde komma se mötet på Youtube.

Alla dessa frågor har faktiskt också aktualiserats just p g a besöket.

TTs första fråga på presskonferensen med Obama och Reinfeldt som gällde massavlyssningen var tuff och obekväm och Obama svarade mångordigt och försiktigt.
Reinfeldt gjorde en slät figur; så fascinerad att få stå vid sidan av Big Brother att han bara nickade instämmande nästan hela tiden.

SVT och TV4s skämde bilden av en fri och kritisk journalistik genom att släpa fram för många olika s k “terroristexperter” och devota USA-beundrare som kallades “forskare” i stället för experter på mänskliga rättigheter, folkrätt och rättssäkerhet.

Jag tycker att “våra” frågor har kommit upp i offentligheten som aldrig förr. Även den stora demonstrationen från Medborgarplatsen ( betydligt större än de under 2000 som polisen påstod) hade många plakat med “våra” frågor. Det finns nu t o m hopp om att de här frågorna ska leva kvar i valrörelserna nästa år, med vår hjälp.

Därför till alla medlemmar i Charta 2008 och alla som sympatiserar med oss, som vill värna mänskliga rättigheter i handling, inte bara i vackra fraser:

Skriv fler debattartiklar och insändare. Hör av er till Ring P1 och andra program. Ordna möten om våra frågor. Och värva fler till Charta 2008. Obamabesöket visade att vår lilla organisation tar upp de stora frågorna och kan bidra till en viktig debatt.

Gösta Hultén
Talesperson Charta 2008

Vad är en fri press ?

En fri press och fria media är media som inte låter sig styras av intressena hos landets regering.

Regeringen har sagt att ingen kritik kommer att riktas mot Obama – eller USA – under besöket.

Själva hans besök i Sverige ses ju av en del som ett straff för att Ryssland inte lämnar ut Snowden, som avslöjat NSAs massavlyssning av oss, EU och FN.

Det vore på sin plats om även SVT och Nyheterna på TV 4 tog tillfället i akt att göra kritiska inslag om t ex massavlyssningarna under Obamas besök.

Tänk på att Obama och hans stab säkert tittar på svenska TV-nyheter under besöket.

Vi kunde vara stolta om Nyheterna då kunde visa att Sverige har fria medier, som inte gör som regeringen vill.

Med vänlig hälsning
Gösta Hultén
Talesperson Charta 2008

Fem frågor om en utlämning till USA, som media kanske borde ställa till regeringen

Lyssnade just på Radio Swedens reportage om de två svensksomalierna och att UD:s Anders Jörle fortfarande vägrar kommentera den rimliga frågan om Sverige gått med på utlämningen.

Utlämningen från Djibouti till USA av två svenska medborgare med somaliska rötter har faktiskt väckt fler och mer kritiska kommentarer på nyhetsplats i ledande amerikanska media som Washington Post och New York Times och t ex brittiska Independant än i svenska statliga stormedia som SVT och SR.

SVT har väl hittills i stort sett bara okritiskt återgett FBI:s lista med anklagelser om de tvås terrorism. SR:s “Studio Ett” hade visserligen bjudit in de anhörigas advokat Thomas Olsson, men grillade honom mest kring hur terroristiskt al-Shabaab kunde tänkas vara. UD:s talesperson fick INGA kritiska frågor, varken om varför de alls skickats till USA eller varför UD fram till den 7 december försökte hålla saken hemlig. Nu väntar vi bara på någon av SR:s vanliga terroristexperter att vrida fallet rätt!

Washington Post skrev däremot igår att överlämningen är en påminnelse om att Obama-administrationen fortfarande använder den kritiserade form av renditions som drabbade de två egyptiska flyktingarna i Sverige i december 2001. Tidningen konstaterar att Sverige tvår sina händer och förklarar dels att deras öde är en sak “mellan USA och Djibouti” och att Sverige inte har några synpunkter på vad som förefaller vara ett nytt exempel på olagligt bortförande, ”illegal rendering”, av svenska medborgare.

Följande citat från brittiska The Independent den 2/1 2013, gör fallet än märkligare: ”Authorities in Sweden and Britain had monitored the … men for years as they traveled back and forth to Somalia, but neither country assembled enough evidence to press criminal charges.” När denna övervakning (från SÄPO:s sida) startade sägs inte.

Säpo har alltså övervakat de två i många år, utan att få fram något brottsligt. I det läget väljer Sverige att låta USA, med tio års erfarenhet från Guantanamo och med mer “flexibla” anti-terrorlagar, ta över.

Frågorna som media och oppositionspolitiker borde ställa till UD och regeringen, ända tills de svarar, är:

1. På vilken laglig grund har de två förts till USA?
2. Har UD gått med på att amerikansk polis förhörde de två utan advokat i Djibouti?
3. Har UD/regeringen gått med på överlämnandet? En av de gripna ska ha sagt att en FBI-agent i september sa att USA bara väntade på det.
4. Varför hölls överlämnandet hemligt för både advokat och anhöriga från 17 november till 7 december?
5. Om det stämmer som de anhöriga samstämmigt hävdar, att de två länge försökt att lämna al- Shabaab, hållits fängslade av al-Shabaab och flytt från Somalia som avhoppare – är det då rätt sätt att se till att de överlämnas i hemlighet till USA och hotas av livstids fängelse där?

När egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Alzery i hemlighet överlämnades av Säpo till CIA för vidarebefordran till Mubaraks tortyrfängelser, tog det tre år av grävande journalistik innan saken avslöjades av TV4. Nu hölls saken hemlig kortare tid. Det finns mycket att ta tag i, men grävintresset tycks minimalt. Risken är att det här fallet blir pinsamt för Sverige, mot bakgrund av fallet Assange, där Sverige som bekant inte kunnat lova att inte lämna ut honom till USA.

Gösta Hultén 3/1 2013

 

Kammarrätten sa nej till Säpo som åsiktspolis

Den 18 maj greps en 16-åring på ett tåg till Örebro, efter ett interimistiskt beslut av en socialnämnd i Stockholm. Sedan dess har han suttit inlåst på ett slutet ungdomshem. Det var enligt socialkontoret i Rinkeby första gången som Säpo initierat ett tvångs­omhändertagande enligt LVU och övertygat både dom och Förvaltningsrätten om att en ung muslim som tänker fel, en s.k. islamist, kan frihetsberövas, utan att ha begått brott.

Hur är det möjligt?
Hur är det möjligt undrar ni? Förklaringen finns kanske bl. a i den kartläggning av s.k. våldsbejakande islamister som Säpo gjorde hösten 2010. Där beskrivs ett nätverk av ca 200 islamister i Sverige som ska kartläggas och ”avradikaliseras”. Hur det ska gå till, med bibehållande av deras rättssäkerhet och integritet, sägs inte.
Sådana åsiktsregistreringar leder lätt in i en gråzon av rättsosäkerhet.
Om detta skrev jag en debattartikel i GP den 4/8, ”16-åring inlåst i förebyggande syfte”.
Den 16-årige muslimen har haft oturen att genom sin far, dödad av USA i kriget i Irak, ha känt och även tidvis bott tillsammans med någon av de 200. Ingen god uppväxtmiljö för en 16-åring, men ändå inget brott.
Han har också en gång begett sig till Oman, möjligen för att därifrån ta sitt till inbördeskrigets Jemen.

Vem ska låsas in?
Nu påstod Säpo att han låsts in för att skyddas. I journalanteckningarna sägs han vara offer för ”människohandel”. Men i så fall borde man kanske låsa in de brottsliga, inte deras offer.
En snabbutredning kom fram till att 16-åringen skulle placeras inlåst i ett av Statens institutionsstyrelses (SIS) ungdomshem. Följden blev att han låstes in tillsammans med kriminella. Det tyder inte på någon större omsorg om hans uppväxtmiljö, som det ordas ymnigt om.
Förvaltningsdomstolens beslut överklagades till Kammarrätten. Nu har beslutet kommit. I domen sägs att mamman, som flyttat till Egypten utan att se till att sonen haft en stabil vårdnadshavare och fullföljt sin skolplikt, brustit i sin tillsyn.
Men Kammarätten anser det trots detta inte motiverat att låsa in pojken på ett SIS-hem d v s tillsammans med kriminella, utan man beslutar att han ska LVU-placeras i ett vanligt öppet fosterhem.

Vad säger Säpo?
Vid samtal med Säpo sägs att ingripandet skett för att hindra honom ”att bli kanonmat”. Andra Säpo-företrädare talar om behovet att ”avprogrammera” honom.
Om syftet bara är att hindra en ung kille att bege sig till en krigshärd, är det vällovligt. Men det måste ju ske genom att ”avråda” honom, inte genom att bura in honom. Ett sådant steg kan t o m få motsatt effekt – att ”radikalisera” honom.
Det är inte Säpos uppgift att vara tankepolis. Tvärtom ger grundlagen alla rätt att tänka precis vad de vill, så länge det inte tar sig uttryck i brott eller förberedelse till brott.
Islamofobi är den dominerande formen av främlingsfientlighet och leder inte sällan till diskriminering. Därför är det glädjande att Kammarrätten i nu praktiken säger nej till Säpo som åsiktspolis.

Farligt med fördomsfulla domare
Det är förresten också glädjande att JO nu i dagarna prickat den domare vid Göteborgs tingsrätt som förra hösten körde ut tre kvinnor med heltäckande slöja som åhörare ur rättssalen.
I sitt yttrande talar domaren om det stora stöd han fått från kolleger och påstår att han inte förstått att klädseln bärs av muslimska kvinnor med en viss trosuppfattning. Han påstår sig inte ha vetat varken vilket kön eller religion kvinnorna tillhörde. Istället fortsätter han att tala om ”maskeringsförbud” som grund för ingreppet.
Man kan alltid diskutera lämpligheten av heltäckande slöja i olika sammanhang. Det finns säkert tillfällen då en sådan klädsel är olämplig. Men lagen om maskeringsförbud gäller bara vid demonstrationer och undantar uttryckligen de som täcker ansiktet av religiösa skäl.
Fördomar finns i alla samhällsgrupper, men om de utövas av domare i deras yrkesroll, då är mångas tilltro till rättsväsendet i fara. Om de allra mest utsattas rättssäkerhet är i fara – och så är det ju ofta i alla samhällen – då är allas vår rättssäkerhet inte längre självklar.

Gösta Hultén
Talesperson Charta 2008

Bryt tystnaden om Bradley Manning

Det är BRA att hela medie- och kultursverige protesterar mot fängelsedomarna mot Pussy Riot i Ryssland. Det är begripligt att Sveriges roll i de konstiga juridiska turerna kring Julian Assange uppmärksammas.

Men med tanke på svenska medias starka intresse för det amerikanska valets underlivsfrågor är det märkligt  tyst i svenska media om Bradley Manning, den unge informationsanalytiker som USA:s regering nu hållit fängslad sedan 2010. utan rättegång. Han är “whistleblowern” som har suttit isolerad under tortyrliknande förhållanden, i väntan på krigsrätt. Ledande amerikanska politiker kräver att han avrättas. FN:s tortyrrapportör Juan Méndez har flera gånger begärt att få träffa honom, men fått nej. De brott mot mänskliga rättigheter och de krigsbrott han avslöjade har fått stora politiska, men små juridiska konsekvenser – utom för avslöjaren själv.

De hemliga dokumenten Bradley Manning läckte till Wikileaks avslöjade krigsbrott  och brott mot FN-stadgan i Irak och Afghanistan. Avslöjandena om USA:s samarbete med korrupta diktatorer gav fart åt  demokratirörelser i länder som Tunisien och Egypten. De bidrog t ex till att den oskyldigt fängslade och torterade Ahmed Agiza frigavs och i dagarna kan få komma tillbaks till sin familj i Sverige. De dokument som Wikileaks avslöjade visade också att USA hela tiden visste att svensken Mehdi Ghezali, som satt 2,5 år utan rättegång på Guantanamo, utan ens en ursäkt och än mindre ett skadestånd,  inte var terrorist.

Dessa dokument borde aldrig ha undanhållits offentligheten. Att avslöja krigsbrott – som i filmen som visar hur amerikanska soldater i Irak sköt journalister från Reuters – borde vara en plikt för alla. Den som fängslas för detta är en politisk fånge. Att fängsla avslöjaren av brott, men låta de högt uppsatta brottslingarna gå fria, rimmar illa med begreppet rättstat. Men det är vad USAs regering nu gör, trots många amerikaners protester.

Att kalla avslöjandena “hjälp åt fienden” är patetiskt – det är ju brotten som är hjälp åt “fienden”. Det innebär att yttrande- och meddelarfriheten om nationens brott avskaffas i krig och USA tycks ständigt behöva vara i krig.

Nu i september sägs det att den ständigt uppskjutna rättegången mot Bradley Manning ska starta. Medborgare och media i hela världen står i stor tacksamhetsskuld till Wikileaks källa. Han borde hedras – inte torteras. Men varken Publicistklubben, Journalistförbundet eller ens Amnesty International har krävt att han ska friges.

Det är hög tid att bryta tystnaden om en av vår tids hjältar.